Besök på egen hand
Matsalen
I matsalen åt Walther, Wilhelmina och sällskapsdamen Uhse sina måltider till vardags och fest. Till fest kunde det dukas för fler. Bordet kan förlängas och ge plats för drygt 30 gäster. Matsalens väggar är klädda med gul ek med detaljer i svart sjödränkt ek. Ljuskronan är tillverkad 1673 och hängde ursprungligen i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Wilhelmina köpte ljuskronan på auktion 1893, och lät dra in elektricitet i den.
Övre vestibulen
Övre vestibulen var såväl herrskapets som gästernas väg in på paradvåningen. Trapphallen är klädd med grön kolmårdsmarmor och gul marmor från Frankrike. Utformningen är inspirerad av Stockholms slotts barocktrappor. Materialvalet går igen i golvet. Här kompletteras den gröna och gula marmorn med svart belgisk marmor och flera italienska sorter, den vita från Carrara och den röda från Verona.
Damernas salong
I detta rum samlades damerna efter en formell middag för att dricka något gott och samtala. Rummet användes endast till fest. Till vardags stod dörrarna stängda. Rummet är inspirerat av en rokokointeriör från 1760-talet på herrgården Äs i Södermanland, som var en av familjens många lantegendomar. Väggpanelerna är huvudsakligen utförda i alm med rundade hörnpartier med intarsiadekorationer utförda i ett 40-tal träslag av firman C. H. Benckert.
Stora salongen
Stora salongen är det mest storslagna rummet i huset. Det var ett rum för musik, dans och fest. Stora salongen har den pampiga senbarocken som inredningsstil. Isak Gustaf Clason ritade rummet med utgångspunkt i sviten av Brysseltapeter som syns på väggarna. Såväl rummets storlek som färgsättning styrdes av tapeterna. Sittmöblerna är svenska och från 1700-talets mitt, men kläddes om och förgylldes på 1890-talet. Steinwayflygeln levererades 1896 med ett enkelt mörkt fodral som arkitekt Clason gjorde om i barockinspirerad stil.
Rökrummet
Till vardags satt makarna von Hallwyl och sällskapsdamen Uhse i Rökrummet för att dricka kaffe och spela sällskapsspel. Till fest rökte herrarna sina cigarrer här efter middagen. Rökrummet är inrett i orientalisk stil med mattor och textilier. Sittmöblerna, som är klädda med turkmeniska mattor och före detta tältväskor, köptes i Berlin 1893. Till vänster om fönstret hänger en modern målning, ett porträtt föreställande barnbarnet Rolf de Maré. Han är här avbildad 1916 av sin gode vän konstnären Nils von Dardel.
Vardagssalongen
I detta rum skötte Wilhelmina sin korrespondens och tog emot kortare besök. Vardagssalongen tillhör de rum på paradvåningen som användes dagligen, tillsammans med matsal och rökrum. Den storslagna ljuskronan i empire är tillverkad i Frankrike omkring 1820 och har ägts av drottning Desideria. Intill fönstret står Wilhelminas barockskrivbord tillverkat i Sverige.
Vapenrummet
I detta rum finns huvuddelen av Wilhelminas samling av antika vapen och rustningar. Samlingen fokuserar på jakt- och praktvapen snarare än stridsvapen. Två trappor i Vapenrummet leder vidare i huset. Bakom en stängd dörr finns en trappa ned till familjeföretagets kontor. Den andra trappan leder uppåt, till den privata sovrumsvåningen.
Biljardrummet
Biljardrummet var tänkt som ett sällskapsrum för herrar. Biljardrummet går liksom matsalen i en stil som är mellan renässans och barock. Rummet har paneler i valnötsträ och ett djupt kassettak. Runt panelerna löper utskurna sköldar med vapen och namn på de kvinnor som genom århundradena gift in sig i släkten von Hallwyl. Ovanför panelen är väggarna klädda med gyllenläder, det vill säga dekorerat och präglat kalvskinn, från slutet av 1600-talet. Biljardbordet, med tillhörande poängtavla och köställ, ritades av Isak Gustaf Clason liksom lampan över biljardbordet.
Porslinsrummet
I detta rum finns Wilhelminas samling av europeiskt porslin. Samlingen består av över 500 föremål, med exempel från bland annat Meissen, Sèvres och Wedgwood. Så gott som alla 1700-talets och det tidiga 1800-talets fabriker är representerade. Ambitionen har varit att spegla europeisk porslinsproduktion i stort, och samlingen ger en god överblick. Drygt 100 föremål kommer från Meissen, vilket inte är förvånande då Meissen är Europas äldsta och högst ansedda manufaktur. Föremålen har aldrig använts som bruksföremål, utan visats fram som rena samlarobjekt i monterskåpen.
I paradvåningen hittar du till exempel Stora salongen, eller "mitt lilla Klondyke", som Wilhelmina von Hallwyl kallade rummet. Klicka på siffrorna på ritningen och läs mer om de olika rummen. Vill fördjupa dig mer om respektive rum kan du göra det nedanför ritningen.
