1. Start
  2. Tidlöst mode med inspiration från antiken, renässansen och Orienten på Hallwylska museet i höst

Tidlöst mode med inspiration från antiken, renässansen och Orienten på Hallwylska museet i höst

Tidlöst mode med inspiration från antiken, renässansen och Orienten visas i Hallwylska museet i höst. Mariano Fortuny var ingen traditionell modeskapare vid förra sekelskiftet. Han presenterade inte några årliga sommar- och vinterkollektioner. Istället skapade han en egen version av en tidlös idealform, med inspiration från antiken, renässansen och Orienten. Välkommen till pressvisning to 1/10

Tidlöst mode med inspiration från antiken, renässansen och Orienten 
Välkommen till pressvisning torsdag den 1 oktober kl 10, Hallwylska museet, Hamngatan 4 
Meddela på press@lsh.se 

Mariano Fortuny var ingen traditionell modeskapare vid förra sekelskiftet. Han presenterade inte några årliga sommar- och vinterkollektioner. Istället skapade han en egen version av en tidlös idealform, med inspiration från antiken, renässansen och Orienten. 
Han fortsatte att förbättra och förfina de plisserade plaggens kvalitet, färger och mönstertryck. Därför kan man tala om en särskild ”Fortunystil”. Det är framförallt Delphosklänningen, i dess olika versioner, som bäst betecknar denna stil.

Odödlig – hemlig metod
I vissa kretsar i modevärlden har Mariano Fortunys namn blivit odödligt. Den speciella, och fortfarande hemliga, metod för plissering och mönstertryck på silke, siden och sammet som han uppfann och utvecklade har också fått efterföljare bland nutida modeskapare som Issey Miyake, Roberto Capucci och Mary McFadden. 

Delphos och Knossos
Försedd med etiketten Mariano Fortuny Venise, gjorde Fortuny stor succé med en stor tunn sidensjal som kallades Knossos och som bars av kända dansöser och personligheter som Isadora Duncan, Ida Rubinstein och Martha Graham. Den s.k. Delphosklänningensom skapades 1909 är inspirerad av den grekiska statyn ”Körsvennen i Delfi” (400-talet f. Kr.)

Konstnärlig skolning
Mariano Fortuny påverkades inte nämnbart av förra sekelskiftets konstnärliga strömningar och avant-garde. Han fick sin konstnärliga skolning i Paris, i kretsen av orientalistmålare, där många var vänner till hans föräldrar. Han ärvde både konstnärlig talang och blick av sin far.

Teater och scenteknik/ljusdesign
Rickard Wagners arbeten och idéer om musikdramat som ett allkonstverk intresserade Fortuny . Efter ett andra besök i Bayreuth 1892 var han övertygad om scendesignens betydelse. Han ansåg att scenbelysningen vara lika viktig som övrig scendekor för den visuella och musikaliska upplevelsen. Opåverkad av stilar eller trender samarbetade han med dåtidens frontfigurer inom scenkonsten.Han utvecklade ett system med scenbelysning, baserat på indirekt ljus, det s.k. Fortuny-systemet, som producerades i samarbete med tyska AEG. 

Utställningen visar sex kopior av lampor som ursprungligen designats av Mariano Fortuny. De är nyproducerade vid Studio Venezia i Venedig; hantverksmässigt och helt trogna originalen.

Henriette Fortuny klädd i pompejansk dräkt och Knossossjal

Fotograf: ©Claudio Franzini
Henriette Fortuny klädd i pompejansk dräkt och Knossossjal, inspirerad av den minoiska kulturen. Fortunys första riktiga plagg för kvinnor bestod av vida, nästan heltäckande sidenslöjor. Slöjorna var inspirerade av de grekiska Tanagrafigurerna och tygtrycken hade kretensiska och minoiska motiv. De kallades för Knossossjalar. Användes av tidens avantgardistiska kvinnor. Tempera på pannå

Visning av textilier i Palazzo Pesaro degli Orfei, 1915.

Fotograf: ©FMCV – Archivio Museo Fortuny
Fortunys konstnärliga strävan på textilområdet kännetecknades av fyra viktiga huvudkomponenter: en nybearbetning av antiken, en stilisering av ikonografiska motiv, en interaktion mellan färgpigment och till sist ”kamouflage-effekten”, genom att tillämpa ett trycksystem som saknar de mekaniska delar som ger tyget ett enformigt och hårt utseende.

Delphosklänning

Fotograf: ©Jean –Pierre Gabriel
1909 registrerade Fortuny patentet för plisserat sidentyg i Paris. Tyget skapades med en apparat, hans egen uppfinning, som ledde till kreationen, grekiskinspirerad kvinnodräkt i siden, Delphos. Idén till modellen kom från hans partner Henriette. Modellen markerar startpunkt för Fortunys internationella framgångar i mode. Dräktens namn kommer från plisseringen hos Aurigatunikan från Delphos.

Delphosklänning

Fotograf: Museo Fortuny
Det klädesplagg som gjorde Mariano Fortuny känd internationellt var den mytiska klänningen Delphos, med inspiration från antiken – mer specifikt från den joniska bronschitongen på Körsvennen i Delfi – som liknar en åtsmitande mantel som smidigt anpassar sig till den kvinnliga kroppens former, formar dem och visar upp dem utan någon falsk blygsamhet - en stor nymodighet vid denna tid.

Nils Dardels målning ”Drömmar och Fantasier” från 1922

Fotograf: Jens Mohr
Målningen visar de tre döttrarna von Hallwyl* i klänningar som förefaller vara designade av Mariano Fortuny eller av någon samtida efterföljare. Just dessa klänningar fick Ingalill Jansson, producent för utställningen, att associera till Fortunys skapelser och ta initiativ till utställningen. * Ebba - gift von Eckermann, Ellen - gift de Maré och Roosval, Margit - gift von Geijer

Delphosklänning

Fotograf: ©Jean –Pierre Gabriel
Delphosklänningen är mycket enkel, utgörs av fyra hopsydda rektangulära tygstycken, som 1919 utökades till fem. Den är ett utmärkt exempel på Fortunys karaktäristiska kännetecken: måttfullhet och elegans. Den saknar nästan helt utsmyckningar, endast bältesliknande dekorerade band som fästes runt några av dessa klädesplagg, liksom silkessnören med flerfärgade strimmor av glaspärlor från Murano.

Mönsterdesign

Fotograf: ©Paolo Utimpergher
Med åren utvecklade Fortuny sin tryckteknik, bl a att kontinuerligt trycka på tygets yta utan avbrott. Tryckt bomullssammet, efter 1909.

Mönsterprov

Fotograf: ©Claudio Franzin
Fortuny arbetade med färgpigmenten för tygtryck och breddade de befintliga färgskalorna och lade till exotiska färger från organiska material. Han studerade och utforskade gamla receptsamlingar och manualer för de olika färgämnenas bearbetning och blandning. Tryckt mönsterprov på taftsiden,efter 1907.

Mönster - Fortuny

Fotograf: ©Paolo Utimpergher
Mönsterdesign, blyerts och tusch på bomullstyg, efter 1907

Fortunys palats i Venedig - Palazzo Pesaro degli Orfei,1917

Fotograf: ©FMCV – Archivio Museo Fortuny
Ett ståtligt gotiskt palats på Campo San Benego i Venedig. Redan under 1900-talets första år installerade Fortuny sig i palatset, först på vindsvåningen med konstnärsateljé och laboratorium. Det blev senare bostad. I bottenvåningen inreds en butik. Fortuny öppnade butiker i flera storstäder , bl a New York och Paris.Idag är palatset ett museum som tillägnas Mariano Fortuny. Glasnegativ.

Varumärket Mariano Fortuny

Fotograf: ©Claudio Franzini
Mariano Fortunys arbeten väckte stor uppmärksamhet under 1900-talets första år. Hans nyskapande tygtryck med historiska motiv gav honom rykte om sig som den viktigaste aktören inom tygindustrin. Hans framsynta användning av exklusiva patent medförde att han låg i framkant inom tygtryck under flera år framöver.

Självporträtt från 1947, två år före sin död.

Fotograf: ©Claudio Franzini
Efter andra världskriget öppnades Fortunys fabrik åter. Ändrade levnadsförhållanden orsakade av kriget, tillsammans med marknadens långsamma återhämtning och Fortunys sviktande hälsotillstånd medförde att produktionen inte kom igång som tidigare. Mariano Fortuny dog i sin venetianska bostad 1949. Hans kropp lindades in i en särk enligt den spanska traditionen. Tempera på kartong.

Målad interiör från ateljén, Palazzo Pesaro degli Orfei av Mariano Fortuny.

Fotograf: ©Claudio Franzini
Fortuny bestämde sig tidigt för att måleri inte bara var ett sätt att framställa ett konstverk, utan en möjlighet att återskapa ett latent anlag hos det obearbetade materialet. Färg och ljus var enligt honom de två viktigaste komponenterna i hans konstnärskap. Observera lampan i mitten av bilden, Scudo Saracenolampan, egen produktion.Tempera på duk.

Porträtt av samarbetspartnern och hustrun Henriette

Fotograf: ©Claudio Franzini
Porträtt av hustrun Henriette, född Nigrin, från 1932, av Mariano Fortuny. Paret träffades redan 1901 i Paris. Något år senare flyttar hon till honom i Venedig och de inleder ett produktivt och givande samarbete tillsammans – livet ut. Först 1924 gifter de sig. Tempera på kartong.

Detaljbild från biblioteket/ arbetsateljén i Palazzo Pesaro degli Orfei

Fotograf: ©Claudio Franzini
Fortuny var en bildad man. De första åren i Venedig studerade han måleri, bland annat kopierade han, som traditionen påbjöd, de stora venetianska förebilderna. Han fördjupade sig även i studier av färgblandningar och olika konstnärstekniker. Han övade sig i gravyr men ägnade minst lika mycket tid åt ljusteknik, scenografi, fotografi och musik.

Klänning från 1910-talet

Fotograf: ©FMCV – Archivio Museo Fortuny
Klänning i silkessammet med dekorativt mönster, orientaliska arabesker. Tryckt mönster i guld och silver. Från 1910-talet. Capen var ett återkommande plagg i Fortunys produktion. Kragen kan fällas upp till en kapuschong. Fortuny hämtade bl a inspiration från medeltidens och renässansens klädedräkter.

Hellång långärmad Delphos klänning

Fotograf: Jens Mohr
Av beige plisserat siden. V-ringning både fram och bak – ovanligt för Delphosmodellen. Axelsömmarna har ersatts av tre slejfar som i ändarna avslutas med cylinderformade svarta glaspärlor med blå ränder. Pärlorna dekorerar även sidsömmarna och i ärmsluten, där de hänger från ett sidenband. Inspirationen hämtades från den grekiska statyn ”Körsvennen från Delphi”

Klänning - Mariano Fortuny

Fotograf: Jens Mohr
Långärmad &hellång med ett litet släp och med fyrkantig ringning. Av svart sammet mönstrad med tryckta växt- och djurmotiv i silver. Mellan sidsömmarna & mellan ärmarnas innersömmar har ett svart plisserat sidentyg sytts på. Modellen, som går tillbaka på medeltida bysantinska plagg, var mycket omtyckt av skådespelerskan Eleonora Duse och kallas ”Eleonora Duse-klänning”. Museo del Traje, Madrid

Rock av negligétyp och delphosklänning

Fotograf: Jens Mohr
För inomhusbruk, är av svart transparent sidentyll med guldfärgat växtmönster. Den är rynkad i midjan och har ett fastsytt skärp som pryds av två växtliknande guldfärgade dekorationsband. Undertill; en hellång, ärmlös, Delphosklänning, i gråblå plisserad sidensatin med V-ringning. Museo del Traje, Madrid

Delphosklänning före 1930

Fotograf: Jens Mohr
Av olivgrönt siden med en lång snörsko av blått silke i midjan. Klänningen har ägts och burits av Hilda Munthe, f. Pennington-Mellor (1882-1967) troligen under tiden i Biarritz. Den hittades i en koffert med kläder som legat nedpackade sedan flytten från Biarritz, ca 1930. Enl uppg var Fortuny god vän med Sartorio Aristide, arkitekt till San Michele, som också var god vän med Axel Munthe.

Klänning från 1910-talet

Fotograf: Jens Mohr
Ärmlös klänning av cerisefärgat siden och sidentyll med hög rund ringning. På halsringningens bakre del finns en fastsydd sjal av samma tyg som kan knytas om halsen. Klänningen och sjalen har ett mönster med växter i guld.Denna klänning är annorlunda. Till skillnad från de övriga plaggen i utställningen är den helt i stil med modet under 1920-talet. Museo del Traje, Madrid

Cape Mariano Fortuny

Fotograf: Jens Mohr
Kort cape, i grått siden med ett band med växtmotiv i silver längs öppning och nederkant. Därunder finns ett foder av granat rött siden. Capen har även en pelerin i grått med geometriska mönster, även dessa i silver. Såväl capen som pelerinen kantas av ett sidenband från vilket cylinderformade pärlor i blått glas hänger. Museo del Traje, Madrid