Byggnaden
Författaren Gurli Linder beskrev kvarteret som hon mindes det från sin barndom:
"I hörnet av Nybrogatan låg Strömbergs snusbod, där vi köpte kritpipor till våra såpbubblor. I första huset mot Hamngatan hade kungl. Hovfotografen Matias Hansen sin ateljé. I ett av de små husen gavs allehanda föreställningar: där visades dvärgar, loppcirkus och andra roligheter. I ett annat var Käcks hyrkuskverk. I hörnet mot Norrmalmstorg fanns ett jämförelsevis ståtligt hus; det var nämligen i tre våningar och inrymde Norrmalmskällaren, en av småborgare mycket besökt lokal".
En stor del av kvarteret ägdes av guldsmeden och samlaren Christian Hammer, vilket gav kåkarna namnet ”Hammerska rucklen”. Hammer hade köpt fastigheten för 170 000 kronor någon gång på 1870-talet. Tack vare stadsplaneringen och förnyelsen var taxeringsvärdet 265 000 kronor ungefär tio år senare. Makarna von Hallwyl köpte fastigheten 1893 för 205 265 kronor.
Teknikens palats
Även om stilarna i arkitektur och inredningar på Hamngatan 4 inspirerades av äldre tider, så var huset också mycket modernt. Bland annat fanns redan från början centralvärme, elektrisk hiss, badrum och centraldammsugare. I tekniskt avseende var det ett av de modernaste husen i Stockholm på 1890-talet.
Kvalitén på material var även viktig när huset uppfördes. Både arkitekten och Wilhelmina von Hallwyl krävde att hantverkarna skulle vara skickliga yrkesmän som endast använde sig av äkta och gedigna material. I huset finns förstklassiga träinredningar med dussintals olika träslag, enorma marmorväggar och sinnrika dörr- och fönsterkonstruktioner.
Den höga kvaliteten på material, teknik och hantverk hade förstås ett högt pris. Den totala byggkostnaden för huset Hamngatan 4 var drygt 1,5 miljoner kronor.
