Huset på Hamngatan 4

Uppdraget att bygga ett vinterhem åt makarna von Hallwyl gick till arkitekt Isak Gustaf Clason. Byggnationerna påbörjades 1893 och huset stod klart 1898. Ursprungligen ville Clason att huset skulle stå där Dramaten nu är placerad, men det beviljade inte Stockholms stad. 

Huset skulle fylla tre syften: att vara en bostad under vinterhalvåret, ett kontor för familjens firma och ett utrymme för grevinnans samlingar av antikviteter.

I övrigt fick arkitekt Clason fria händer av makarna von Hallwyl, och han behövde inte bekymra sig om pengar – huset fick kosta vad det ville.

Historiska stilar möter modern teknik

Fasaden och inredningarna är utförda i historiska stilar. Vid slutet av 1800-talet var de äldre stilarna populära, därav är huset utvändigt inspirerat av och liknar spanska och italienska renässansbyggnader. Inredningen är en blandning av 16- och 1700-tal. Wilhelmina von Hallwyl ägnade mycket tid åt att möblera sitt nya hem med antikviteter.

Även om det mesta till ytan kan se gammalt ut, var huset också mycket modernt då det var nytt, med bl a centralvärme, centraldammsugare, elektrisk hiss och badrum. Detta skapar en alldeles speciellt fascinerande miljö.

Makarna von Hallwyl skänkte huset på Hamngatan 4 till svenska staten 1920, men de bodde båda kvar tills de gick bort. Greven avled 1921 och grevinnan gick bort 1930.

Hallwylska museet öppnades för allmänheten redan år 1938. Museet ingår idag i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet.

Företaget som möjliggjorde allt

Huset på Hamngatan 4 hade inte varit möjligt utan familjeföretaget med huvudkontor i palatset. Wilhelmina von Hallwyls far, Wilhelm Kempe, grundade firman i början av 1800-talet. När Walther von Hallwyl tog över på 1880-talet hade den vuxit till ett imperium, där flera enskilda företag ingick i firman ”Wilh. H. Kempe”.

Största delen av inkomsterna kom från Ljusne-Woxna AB som exporterade timmer till utlandet, en annan del kom från järnexport. Därutöver hade man en järnvägs- och ångbåtslinje. Dessutom tillverkades jordbruksmaskiner och järnkättingar.

En av Sveriges rikaste personer

Vid sekelskiftet 1900 var greve Walter von Hallwyl en av Sveriges rikaste personer. Han tjänade ungefär 1,4 miljoner kronor varje år; en skollärares lön var då drygt tre tusen kronor om året. Men greven hade också stora utgifter. Enbart Hallwylska palatset kostade kring 40 000 kronor per år i drift. Familjen ägde därtill flera andra byggnader. Lönerna till personalen i det Hallwylska hushållet var relativt höga i jämförelse med övriga samhället.

När första världskriget bröt ut 1914 började företaget gå sämre p g a minskad export under kriget. Efter freden 1918 sålde familjen hela företaget och förmögenheten delades upp.