1. Start
  2. Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset

Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset

Föreställ dig att Wilhelmina von Hallwyl hade levt idag med möjlighet att utveckla sitt samlande och konstintresse – hur skulle hennes samling se ut år 2016, nu när den nutida smyckekonstscenen blomstrar? Den frågan ställer sig Sanna Svedestedt Carboo & Karin Roy Andersson som tillsammans med fyra andra smyckekonstnärer intagit Hallwylska palatset.

Föreställ dig att Wilhelmina von Hallwyl hade levt idag med möjlighet att utveckla sitt samlande och konstintresse – hur skulle hennes samling se ut år 2016, nu när den nutida smyckekonstscenen blomstrar? Den frågan ställer sig Sanna Svedestedt Carboo och Karin Roy Andersson som tillsammans med fyra andra smyckekonstnärer intagit Hallwylska palatset. 
Smyckekonst är en relativt ung konstgenre. Den fick sitt genombrott i slutet av 1960-talet. Smyckekonstnärer arbetar ofta i vitt skilda material. Allt från guld, silver och ädelstenar till papper, fiskfjäll och porslin med koppling till en kropp som den gemensamma nämnaren. Utställningen pågår 12 till 20 mars i Hallwylska museet Hamngatan 4 i Stockholm. 

Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset ingår som en del kopplat till Open Space–Mind Maps. Positions in Contemporary Jewellery, som arrangeras av Nationalmuseum.

Samtidigt lanseras Borgerskapets bling, en digital utställning om några smyckesgarnityr som ingår i Hallwylska museets samling. I början av 1800-talet blev så kallade garnityr, uppsättningar av smycken med samma stil i form, färg och dekor modernt. Genom politiska, ekonomiska och sociala förändringar under tidigt 1800-tal växte ett förmöget borgerskap fram. Borgerskapets damer började bära garnityr. Av kostnadsskäl användes mjukare ädelstenar och lite guld. Garnityrer blev mycket populära på grund av sin praktiska utformning. De kunde kombineras, göras större eller mindre och användas till vardags eller fest.

De sex smyckekonstnärerna - Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset 
Sofia Björkman (f. 1970 Ekerö) masterexamen på Konstfack 1998, sedan 1999 ägare av Platina i Stockholm, ett galleri, viktig för utvecklingen av smyckekonst i Sverige. Sofia Björkman är väletablerad i den internationella smyckekonstvärlden både som konstnär och som kurator för utställningar och projekt

Karin Johansson (f. 1964 Värnamo), sedan 2007 professor i smyckekonst vid Högskolan För Design och Konsthantverk i Göteborg (HDK). 1997 startade hon Galleri Hnoss tillsammans med en grupp Göteborgsbaserade konstnärer. Idag arbetar Hnoss Initiative med arrangemang och seminarier kopplade till smyckekonst, en arena för den lokala och nationella smyckekonstscenen. Karin är ett erkänt namn internationellt. Hennes alster finns representerat hos Nationalmuseum, Röhsska Museet, Nasjonalmuseet i Oslo och galleri Marzee i Holland.


Åsa Christensson (f. 1981, Luleå), masterexamen vid Högskolan för Design och Konsthantverk 2008, sedan dess verksam i Göteborg. 2012 fick hon konstnärsnämndens 2-åriga arbetsstipendium. Hennes verk visas i utställningar både i Sverige och utomlands. Åsa är en av medlemmarna i gruppen Hnoss Initiative som kurerar utställningar och arrangerar seminarier med fokus på smyckekonst.

Sanna Svedestedt Carboo (f. 1981 Krokom, Jämtland), verksam i Göteborg. Kandidatexamen i smyckekonst vid Högskolan för Design och Konsthantverk. Sedan 2009 arbetar hon med läder som huvudmaterial. Tillsammans med Karin Roy Andersson verkar hon under namnet Diagonal Art Projects för främjandet av smyckekonst. Sanna är vice riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation/Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare.


Karin Roy Andersson (f. 1983 Umeå), masterexamen 2009 vid Högskolan för Design och Konsthantverk och fick Eric Ericssons konststipendium för sitt examensarbete. Parallellt med sitt eget konstnärliga arbete driver hon sedan 2010 galleri Four i Göteborg. Tillsammans med Sanna Svedestedt Carboo utgör Karin gruppen Diagonal Art Projects som bl.a. organiserar utställningar och driver olika konstnärliga projekt kopplade till smyckekonst.

Kerstin Öhlin Lejonklou  (f. 1937 Drottningholm ), silversmed verksam i Östersund. Smycken av Öhlin Lejonklou återfinns bland annat i samlingar på Nationalmuseum, Röhsska museet, Länsmuseet Östersund, Goldsmith’s Hall London och i privata samlingar. Kerstin är en av pionjärerna inom svensk smyckekonst och har banat vägen för den framväxande konstgenren. 2004 tilldelades Öhlin Lejonklou Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig gärning.

Borgerskapets bling - en en digital utställning

Fotograf: Erik Lernestål
Diamanthalsbandet var en gåva till Wilhelmina von Hallwyl från Walther på deras första lysningsdag den 30 april 1865. Nio garnityrer och trettiotal smycken ingår i den digitala utställningen "Borgerskapets bling".

Borgerskapets bling – en digital utställning

Fotograf: Erik Lernestål
Pietra Dura – florentinskt mosaikarmband från 1870. Nio garnityrer och trettiotal smycken ingår i den digitala utställningen Borgerskapets bling .

Borgerskapets bling - en en digital utställning

Fotograf: Erik Lernestål
Halsband till garnityr med guldtopaser från 1868. Nio garnityrer och trettiotal smycken ingår i den digitala utställningen "Borgerskapets bling".

Porträtt av Wilhelmina von Hallwyl

Fotograf: Hallwylska museet
Porträtt av Wilhelmina, där hon bär diamanthalsbandet, gåvan från Walther, på deras första lysningsdag 30 april 1865,samma år som hon gifte sig med schweiziskt födde Walther von Hallwyl. År 1998 flyttade paret in i sitt nybyggda palats på Hamngatan 4. Porträttet är målat av den franske målaren Édoard Boutibonne.

Borgerskapets bling – en digital utställning

Fotograf: Erik Lernestål
Walther von Hallwyls kråsnål från 1866, stängd och öppen. En julklapp från Wilhelmina. Nio garnityrer och trettiotal smycken ingår i den digitala utställningen Borgerskapets bling.