Döttrarna

Ebba

Ebba von Eckermann (1866–1960) var Walther och Wilhelminas äldsta dotter, och bland de första kvinnorna att ta studentexamen. Ebba ville därefter gå vidare till universitetet och studera arkitektur, men föräldrarna såg hellre att hon gifte sig. Valet föll på Wilhelm von Eckermann (1853-1937), löjtnant och senare kammarherre och överstekammarjunkare vid hovet. De bosatte sig på Södertuna i närheten av Gnesta och fick tillsammans 4 barn: Harry, Ebba, Carola och Wilhelm.

Ebba drevs av ett stort samhällsengagemang och var verksam i flertalet föreningar. Hon var aktiv i Fredrika Bremer Förbundet redan som ung student och beskrev sig då som ”en hängiven proselyt och entusiastisk kvinnosakskvinna”. Under 1910-talet, när kvinnor kämpade för att vinna rösträtt, var Ebba en av dem som höjde sin röst.

Hon var en medryckande talare med egen portabel talarstol, och flitig lobbyist. Hon var en av grundarna till Stockholms Moderata Kvinnoförbund 1911 och dess första ordförande. När riksförbundet grundades ett par år senare fick hon förtroendet att leda även det. Den stora hjärtefrågan var kvinnors möjligheter till utbildning och att informera om deras medborgerliga rättigheter. Hon arbetade även för avskaffande av prostitutionsreglementeringen då hon ansåg att den rättfärdigade prostitution.

Hon var även engagerad i frågor om omsorg, genom Röda korset, Sofiahemmets Systerskårs råd, och som styrelseledamot i Eugeniahemmet. Genom flera debattinlägg visade hon sitt stöd för barnmorskornas arbetsvillkor. Hon stöttade Sveriges flickscoutsförbund och ordnade hushållsskola för arbetarna vid familjeföretaget.

Hennes motto var ”sitt aldrig ner”.

Ellen

Ellen Roosval (1867-1952) gifte sig som 19-åring med löjtnanten Henrik de Maré. Hon beskrev det senare som att hon ”hoppade direkt ur barnkammaren in i äktenskapet.” Tillsammans fick de sonen Rolf. Henrik blev senare stationerad i Berlin som militärattaché och familjen flyttade med.

Äktenskapet var olyckligt och Ellen förälskade sig med tiden i sonens informator Johnny Roosval. Hon skilde sig för att vara fri att gifta om sig. Skilsmässan tog två år att driva igenom och familjen var emot beslutet. Relationen till Johnny väckte skandal i societeten, dels då skilsmässor var ovanliga och kontroversiella, dels då han var betydligt yngre och utan förmögenhet. Familjen tog avstånd från Ellen och under många år var hon inte välkommen hos föräldrarna, dit Rolf flyttade i samband med skilsmässan.

Under åren i Berlin hade Ellen studerat teckning och måleri. 1910 började Ellen experimentera med skulptur, som skulle bli hennes huvudsakliga medium som konstnär. Inspiration hämtades från äldre medeltida konst och intryck från resor till fjärran länder. Ofta hade motiven en religiös prägel.

Hon ställde endast ut vid ett tillfälle, och fick då blandade recensioner. Tillsammans med Johnny lät Ellen bygga Muramaris på Gotland, där hennes skulpturer dominerade atmosfären. Idag är hon representerad i flera museisamlingar, som Nationalmuseum, Moderna Museet, Gotlands museum och Hallwylska museet.

Irma

Irma von Geijer (1873-1959) levde sitt liv i linje med kvinnoidealet inom sin samhällsklass. Som den yngsta i syskonskaran hade hon ett särskilt nära förhållande till sina föräldrar.

Hon hade stort nöje av balsäsongerna i sin ungdom och gifte sig vid 21 års ålder med underlöjtnanten Wilhelm von Geijer. Som gift ägnade sig Irma åt att leda hushållet och att representera för familjens räkning. Hon bedrev omfattande korrespondens och ett rikt sällskapsliv på slottet Wegeholm i Skåne. Mycket tid och kraft lades på att restaurera Wegeholm, som de fått i gåva av föräldrarna.

Irma var olik sina systrar i mycket. Hon värnade om traditionen och försökte följa tidens normer. Hon var också mån om sina nära och stod vid Ellens sida under skilsmässan. Irma och Wilhelm fick tre barn: Sonja (som avled som späd), Margit och Erik.