Livet på bruket
Med elva ångsågar längs älven Ljusnan på sträckan Söderhamn - Ljusne var Söderhamnsdistriktet samtidigt landets främsta sågverksdistrikt. I slutet av 1800-talet fanns dagliga ångbåtsförbindelser med Söderhamn, Gävle och Stockholm. Här berättar vi mer om ortens utveckling och om två stora tilldragelser som har kommits ihåg av olika anledningar: kungabesöket 1890 och den stora brädgårdsbranden 1893.
Ett levande samhälle
I Ljusne fanns det mesta som en människa kunde behöva. Bebyggelsen i samhället bestod under dess glansperiod av bland annat industribyggnader, kontor, arbetar- och tjänstemannabostäder, brandstation samt tullhus. Dessutom fanns hotell med matservering, godtemplarlokal, handelsbod, kyrka, sjukstuga, läkarbostad, apotek, skyttepaviljong och laxodling. 1899 anlades ett jordbruk för att förse arbetarna med mjölkprodukter.
1885 tecknades en brandförsäkring på de byggnader i Ljusne som ingick i företagets ägo. Då fanns omkring 200 byggnader varav 53 arbetarbostäder. De flesta var större kaserner och flerfamiljshus. Till dem hörde också uthus, avträden och vedbodar.
För en familj
I arbetarnas löneförmåner ingick fri bostad, fri vedbrand (bränsle till spisen) samt ett grönsaksland. Elljus, vatten och avlopp saknades. Familjerna var stora och bodde trångt. Dessutom var de tvungna att ta emot inneboende när säsongsarbetarna kom. Arbetarnas bostadsstandard var usel med moderna mått mätt, men förhållandena vid Ljusne och Ala sägs ha varit bättre än vid många andra sågverk vid tiden.
Provinsialläkaren gjorde inspektionsresor i distriktet och rapporterade till myndigheterna om befolkningens allmänna hälsotillstånd. Han menade att trångboddheten i Ljusne inte var något större problem, eftersom de flesta familjer hade ”rum och kök”, det vill säga ett rum och kök för en hel familj.
1906 upphörde skiftarbetet vid sågen och tillgången på bostäder blev bättre. 1918 byggdes nya arbetarbostäder som enligt dåvarande disponenten Harry von Eckermann var mer än nödvändiga.
En villa för sommarbruk
Åren 1892-1893 hade Walther von Hallwyl låtit uppföra en ny sommarvilla invid älven i närheten av sågverket. Den skulle ersätta den av de två villor i schweizerstil som Wilhelm Kempe byggt i början av 1860-talet. Den gamla stora villan flyttades längre uppåt älven där den blev prästgård. Den mindre villan fick stå kvar och användes som sommarbostad av familjen von Eckermann.
Den nya villan ritades av arkitekten Axel Kumlien. Wilhelmina von Hallwyl ville själv inreda och möblera det nya sommarhemmet i informell stil. Den stora glasverandan var möblerad med korgmöbler och gröna växter. Man hade utsikt över trädgården och älven. Walther von Hallwyl satt gärna i tornet om kvällarna, betraktade havet och kikade på stjärnorna med sin astronomiska tubkikare. Familjen vistades i denna pampiga villa någon månad varje sommar. Villan och kyrkan var de enda byggnader i Ljusne som hade elektriskt ljus vid denna tid.
Kungabesöket
En av höjdpunkterna under Walther von Hallwyls chefstid var säkerligen kungabesöket i augusti 1890, då Oscar II besökte industrierna vid Ljusne. Att kungen för första gången besökte en industri i denna del av landet upplevdes som mycket hedrande för såväl företaget och de anställda som för orten.
Kungen anlände med sitt fartyg "Drott" och hälsades välkommen med stor pompa och ståt. Den kungliga kortegen passerade timmerbanan på väg till besöket i verkstäderna. Det kungliga sällskapet besteg Vårdberget, som utgjorde en fin utsiktspunkt. Där finns än idag Oscar II:s namninskription i berget, som en påminnelse om besöket.
Middagen serverades i ett stort tält på gården vid direktörsvillan med tal, musik och sång av uppvaktande ungdomar. Innan det kungliga sällskapet reste tillbaka arrangerades ett stort fyrverkeri över hamnområdet.
Den stora branden
Den 18 april 1893 brann brädgården i Ljusne. Enligt polisförhöret utbröt branden strax efter kl 6 på morgonen i en brädstapel i brädgården. Där förvarades omkring 18 000 standards bräder, värda cirka 2 miljoner kronor. Ett helt års lager som hade gjorts i ordning för export blev lågornas rov och förstördes. Dessutom brann bland annat 13 elektriska justerverk, ett timmermagasin, materialbodar, brädgårdskontoret, ett pråmskjul, 62 pråmar, två flottningskaserner, en byggnad med 13 pråmar samt nästan 2 km brädgårdskajer.
Hettan var så stark att järnhjulen smälte på en vagn som stod i närheten. Först klockan 22 på kvällen var branden under kontroll. Brädgården byggdes snabbt upp igen. Den tidigare höga produktionstakten dämpades dock och sågningen sänktes till 14000–15000 standards per år.
