Att återskapa dåtiden - digital fördjupning

Historiskt återskapande kan se ut på många olika sätt. Vissa utövare intresserar sig för hantverk, dans eller musik, medan andra återskapar historiska slagfält och händelser. Idag finns många aktiva föreningar med fokus på historiskt återskapande och vissa evenemang, som Medeltidsveckan på Gotland, lockar tiotusentals besökare varje år.

I Balernas tid har vi valt att fokusera på återskapandet av historisk dräkt. För många som ägnar sig åt historiskt återskapande har klädseln en viktig roll, eftersom kläder kan berätta om människors livsvillkor på ett direkt sätt.

Historisk dräkt berättar mycket om en tidsperiods syn på kropp, mode och ideal. Materialval och snitt i bevarade plagg visar också på ens sammanhang och möjligheter. Att klä sig i historisk dräkt kan ofta ge en känsla av att komma närmare historien – det kan påverka hur du rör dig genom ett rum, hur du går och hur du står. Att bära historisk klädsel är ofta en tjusning i sig själv, men för många är tillverkning av plaggen minst lika viktigt. Hur går man till väga när man återskapar historisk dräkt i vår tid?

Ibland är det bara att jag ser en jättefin bild – antingen en modebild eller en plansch – eller att jag ser något plagg från ett museum och tänker: 'den där vill jag göra’

I Lilla salongen visar vi fyra balklänningar och ett antal dräktdetaljer inspirerade av 1800-talets mode. Plaggen är tillverkade av både yrkespersoner och entusiaster och ger en bred bild av hur historiskt återskapande kan se ut. De fem aktörer som medverkar i utställningen ägnar sig alla åt historiskt återskapande på sitt sätt. Här vill vi presentera dem och deras verk.

Möt återskaparna

Vera Björk - från medeltid till empire

För Vera Björk har intresset för hantverk funnits länge – hon började sy redan som barn. Hennes mormor var sömmerska och båda hennes föräldrar ägnar sig mycket åt historisk sömnad med särskilt intresse för medeltiden. Det dröjde inte länge innan hon själv började ägna sig åt historiskt återskapande på egen hand.

Vera återskapar dräkt från många olika epoker: från medeltida särkar och rokokoklänningar till kappor i 1920-talssnitt. I Lilla salongen visas en empireklänning hon sytt efter en förlaga från omkring 1800–1810.

Genom att kombinera element som tilltalade henne – den fyrkantiga urringningen, det vita och skira tyget i flera lager, det långa släpet – sydde Vera sin klänning inför en empirebal på Skokloster slott. Empiremodets typiska siluett med den höga midjan var bland annat inspirerad av antikens rektangulära tunikor och lösa draperingar.

Ellen Ekberg - med dräkthistorikerns blick

Ellen Ekberg har studerat modevetenskap och museologi, vilket präglar hennes historiska återskapande i hög grad. Det hela började på Gunnebo slott i Mölndal, när Ellen fick uppdraget att anordna en historisk modevisning. Hennes teoretiska kunskaper fick då omsättas i praktiken tillsammans med sömnaden. Ellen tänkte: ”hur svårt kan det vara att göra det här själv?”, och köpte mönster, lite tyg och började sy hemma i soffan.

Det tillför mycket att själv ha på sig plaggen. Det ger ett hum om hur det känns, hur rör man sig, hur måste man andas? När man går runt i krinolin måste man ju tänka lite på att man tar upp ganska mycket rum.

Många klänningar har kommit till sedan Ellen började återskapa historisk dräkt för ett par år sedan. I rummet ser du en av hennes favoritprojekt: en blåvit 1850-talsklänning. Tyget som klänningen sytts av är återskapat efter en förlaga från 1857. För Ellen är valet av tyg en viktig del av återskapandet, eftersom hon ofta strävar efter att slutresultatet ska upplevas så autentiskt som möjligt.

Ellen berättar: ”Det här är en av de klänningarna jag känner mig finast i och som jag tycker är roligast att ha på mig tillsammans med krinolin. Jag är väldigt nöjd med den på alla sätt och vis, det är en av mina absoluta favoritklänningar.”

Linnea Nyström – när det ädla och enkla möts

I en monter i Lilla salongen vilar fyra tiaror. De är tillverkade av Linnea Nyström, som skapat dem efter förlagor från tidigt och sent 1800-tal.

Allting började med en utmaning från en tidigare kollega: ”Jag slår vad om att du inte kan återskapa en av de kungliga tiarorna”. Linnea, som inte hade ägnat sig åt något liknande tidigare, bestämde sig då för att tillverka en egen version av Joséphine de Beauharnais kamédiadem. Sedan dess har hon fortsatt och har återskapat många praktpjäser: från ryska tiaror som försvann under revolutionen till Erik XIV:s krona från 1561.

Jag tycker att man liksom får känna historiens vingslag. Det är inte det äkta diademet, men det är ändå någonting liknande. Det kan ge en känsla av hur det var att bära en tiara på bal, hur det känns att hålla något sådant här i handen.

Vid tillverkningen av tiarorna använder Linnea sig av budgetvänliga material som ståltråd, pärlor, lim, färg och kartong. Slutresultatet är imponerande – på avstånd är tiarorna övertygande lika originalen. ”Men så fort man rör vid dem eller lyfter upp dem så känner man att de är mycket lättare än vad en riktig tiara skulle vara, och man ser på baksidan att det är klister och kartong”, berättar Linnea. Att ta fram illusionen av något ädelt i ett föremål tillverkat av oädla material är kanske det roligaste med hela skapandet, tycker hon.

Susanne Brouwer – att rekonstruera en drömklänning

Vid 14 års ålder fick Susanne upp ögonen för historisk sömnad. Nu, åtta år senare, är hon 22 och har nyligen tagit examen vid Meesteropleiding Coupeur i Amsterdam. Under sin utbildning ägnade sig Susanne och de andra studenterna åt en form av återskapande sömnad. Med utgångspunkt i befintliga plagg lärde de sig att sy så exakta repliker som möjligt, av allt från Haute couture till teaterkostymer.

Under utbildningen låg fokus sällan på historisk dräkt. När det var dags att planera examensprojekt, tog Susanne chansen att fördjupa sig i sitt intresse för historisk sömnad: hon beslöt sig för att återskapa Wilhelmina von Hallwyls bevarade balklänning från 1865.

Jag tänkte att det här är den vackraste klänningen jag någonsin sett, var finns den? Sedan hittade jag Hallwylska museet.

I december 2023 besökte Susanne museet och fick möjlighet att studera originalklänningen i textilmagasinet där den förvaras. Genom att noggrant undersöka teknik, konstruktion och material har hon lyckats återskapa klänningen i en nästintill exakt kopia.

Independent Kostym – Nordens ledande kostymförråd

I en stor lokal i Frihamnen ligger Independent Kostym, Nordens ledande kostymförråd för professionella inom film- och tv-produktion. I deras stora bestånd av kläder och accessoarer finns många exempel på historiskt återskapande från scenkonstens värld.

Independent Kostyms historiska avdelning består av kostymer som gestaltar allt från medeltiden till 1910-talet. De flesta är skapade under 1900-talet för film- och teaterproduktioner. En stor del av dräkterna kommer från Kungliga Operan där de har använts i uppsättningar som La Traviata, Rigoletto, Spader Dam och många fler.

Kostymer som har skapats för en produktion är inte alltid historiskt korrekta, men det är spännande att följa deras resa genom olika uppsättningar. Materialval, sömnadstekniker och detaljer speglar ofta tiden då plagget skapades, vilket ger unika inblickar i hantverket såväl som film- och teaterhistorien.

Till höger i Lilla salongen ses en grön turnyrklänning. Den syddes upp för operetten Läderlappen och har använts i flera olika uppsättningar, senast under 1990-talet. Amanda Martinez, som ansvarar för Independent Kostyms historiska avdelning, berättar att de äldsta etiketterna i klänningen har bleknat och inte längre går att läsa, men att övriga dräkter från Läderlappen är märkta med året 1962. Under 1950- och 1960-talen satte Kungliga Operan upp Läderlappen i flera omgångar, där Yngve Gamlin stod för kostym. Troligtvis är klänningen del av samma ”kollektion”.

Independent Kostyms dräkter hyrs ut till produktioner, privatpersoner och företagsevent, men vissa antikviteter och rariteter är arkiverade och får inte längre bäras. I utställningen har vi fått låna in ett antal föremål från arkivsamlingen. Föremålen är original från 1800-talet och illustrerar olika accessoarer från tidens modedräkt.