Doftvisning med parfymhuset NOS

Middagsbjudningar under sekelskiftet 1900

Under den tidiga våren var det vanligt att paret von Hallwyl höll ett par större formella middagsbjudningar. Bordet dukades då upp med någon av de två stora brännförgyllda bronsplatåerna och smyckades med marmorfrukter, konfekt och blomarrangemang, som t ex röda rosor, röda tulpaner med sälgkvistar och ormbunksblad och mörkröda dahlior med vildvinslöv.

En större bjudning innehöll vanligen runt 10 rätter, där kaviar eller ostron inledde, följt av soppa. Huvudrätterna var oftast fisk (sjötunga, forell, lax) och fågel (pärlhöns, fasan, kalkon, vaktel), men någon gång även kött (rådjurssadel, fårsadel). Gåslever förekommer nästan alltid på matsedlarna. Glass, ost och frukt brukade avsluta måltiden.

Gästerna serverades vid bordet av betjänterna och vid riktigt stora middagar kunde man sitta drygt 30 runt bordet. När gästerna anlände fick de hjälp att hänga av sig i de två kapprummen, sedan leddes gästerna in i den stora salongen. När betjänten sedan slog i gonggongen var det dags att leda sin bordsdam in till matsalen och ta plats.

Stora salongen – Synen på manligt och kvinnligt genom seklerna

Doftnoter: Ekmossa, Labdanum, Bergamott och Vita blommor

Vad som kodas som manligt eller kvinnlig har förändrats genom tiderna och här får du chansen att testa dina sinnen och syn på den borgerliga inredningen och doftens föränderliga genuskoder.  Idag tar vi ofta för givet att parfym är uppdelad i manligt och kvinnligt. Men den tydliga uppdelningen uppstår först runt 1950-talet, och främst av marknadsföringsskäl.

Doften bygger på chyprestrukturen, skapad 1917 av François Coty och inspirerad av Cypern: havsbris, solvarm citrus och karga klippor. Doften kan upplevas maskulin eller feminin beroende på vad man kombinerar den med. Många ikoniska parfymer bygger på den: Guerlain Mitsouko, Miss Dior, Rochas Femme, Chanel Cristalle och Chanel No. 19.

Rökrummet - Skogen bakom palatset

Doftnoter: Ljusa träslag, cederträ, tallbarr och citrus

Om en doft stämmer överens med våra förväntningar på en plats passerar den ofta obemärkt. Men om den inte gör det måste hjärnan arbeta mer – och upplevelsen stannar kvar längre.

Doften här arbetar med tränoter, skandinaviska granskott och frisk citrus. Den arbetar mot våra andra sinnen, som om ges av det orientaliskt inredda rökrummet, och för oss i stället bort till Hälsinglands skogar och sågverket där som skapade familjens rikedom.

Sågverket Ljusne-Woxna AB

Wilhelmina von Hallwyls far, Wilhelm Kempe, grundade firman i början av 1800-talet. När maken Walther von Hallwyl tog över på 1880-talet hade den vuxit till ett imperium där flera olika företag ingick i firman ”Wilh. H. Kempe”. Största delen av inkomsterna kom från Ljusne-Woxna AB som exporterade timmer till utlandet, en annan del kom från järnexport. Därutöver fanns en järnvägs- och ångbåtslinje. Dessutom tillverkades jordbruksmaskiner och järnkättingar.

Företaget skapade en ofantligt rikedom för familjen under industrialiseringen vid slutet av 1800-talet, då Englands stora behov av trävaror gjorde guld av gröna skogar i Sverige.

Badrummet – Kurorten

Doftnoter: Eukalyptus, pepparmint, lavendel och rosmarin

Upplevelsen av en doft kan vara högst personlig, men samtidigt har vi biologiskt sett en gemensam reaktion på vissa dofter. Rosmarin, salvia och lavendel har visat sig sänka puls och skapa lugn. De användes flitigt som läkande medel under paret von Hallwyls tid och används än idag i spa och välbefinnande.

Doften här innehåller rosmarin, salvia, eukalyptus, pepparmynta och patchouli – renande, lugnande och kroppsnära.