Detaljbild av texten Stockholmstelefon i guld mot svart botten.
Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM (CC BY).

Telefonerna

Firman Wilh. H. Kempe var tidigt en av Stockholms telefonabonnenter. År 1880, tre år efter det att första telefonen hade förevisats i huvudstaden, hade firman telefonnummer 22. Det var främst företag som abonnerade på en telefon, eftersom kostnaden var betydlig.
Sida ur telefonkatalogen med Hallwyls nummer.
Detalj av abonnentlistan för Rikstelefon 1897. Foto: Hallwylska museet/SHM (Public Domain).

Det fanns tre konkurrerande telefonbolag på 1880-talet: Stockholm Bell Telefon, Telegrafverket samt Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag. På grund av att företagen hade olika priser, olika telefonnät och olika räckvidd, hade många företag och förmögna personer minst två telefoner i huset.

TELEFONER_HWY
Serveringsrummets tre telefoner: interntelefon, rikstelefon och Stockholmstelefon. Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM (CC BY).

Hamngatan 4 fick sina telefoner innan huset stod färdigt. På kontoret i bottenvåningen fanns två telefonhytter som togs i bruk 1896, en för Allmänna Telefonaktiebolaget (anknytning Norr 492) och en för Rikstelefon (anknytning 2166).

Abonnemanget hos Allmänna Telefonaktiebolaget var exklusivt, ett så kallat stjärnabonnemang som medgav abonnenten obegränsad samtalsrätt. Men det kostade. Inträdesavgift 50 kronor och årsavgift 100 kronor.

TEKA0136863
Allmänna Telefonaktiebolagets växel på Malmskillnadsgatan 30. Bild: Tekniska museet (Public Domain).

För privat räkning installerades två telefoner i övre serveringsrummet. Där fanns även en interntelefon för kommunikation inom huset. När telefonnätet fick automatisk växel 1929 beslutade Wilhelmina von Hallwyl att de äldre telefonerna skulle hänga kvar som museiföremål.