Det fanns olika, mer eller mindre kryptiska, sätt att meddela sig med hjälp av ett visitkort. En person som gick på visit, men inte blev emottagen, kunde vika ett hörn på sitt kort innan det överlämnades till den tjänare som öppnat dörren. Det vikta hörnet skulle symbolisera att besökaren varit där personligen och stått och fingrat på sitt visitkort under väntetiden. Olika vikningar betydde olika saker, men runt början av 1900-talet vattnades betydelserna ur och de flesta vek rätt och slätt det övre högra hörnet, eller höger kant, för att visa att de varit där. Det är svårt att veta om besökarna på Hamngatan 4 har vikt sina kort traditionsenligt, eller "modernt". Ett kort som inte överlämnats personligen skulle inte vikas alls.

I stället för att vika ett hörn, så kunde man skriva några bokstäver för att tala om varför man kommit. Ofta användes franska förkortningar. Det gick också att skicka ett kort med en skriven hälsning. En påskrift var mer lätthanterlig – det var mindre risk för missuppfattningar och fel.

En sorgkant - en svart ram runt visitkortet - betydde att besökaren hade sorg. Den användes alltså inte för att beklaga någon annans sorg, utan för att visa att man själv sörjde någon.