• Från början betydde det vikta övre högra hörnet en lyckönskan, men det blev så småningom en mer allmän vikning. Det är den vanligaste vikningen i museets samling.
  • En vikning i övre vänstra hörnet visade att man kommit för att ta avsked, till exempel inför en resa.
  • Visitkort med sorgkant och texten Majoren Grefven G.L. Hamilton, Kungl Lifregementets Husarers reserf, Djursholm-Ösby.
    Denna vikning, nedtill till höger, betydde att besökaren kom i affärer. Det här kortet har också sorgkant.
  • Det nedre vänstra hörnet vek man för att visa att man kommit på en vanlig artighetsvisit.
  • Visitkort med texten Med. Dr. Thorbjörn Hwass, docent vid Karolinska institutet. Vikt längs vänstra kanten.
    Att vika kortet längs hela ena kanten var mer allmängiltigt, men tycks ha varit mindre vanligt. En vikning längs vänster kant betydde lyckönskning.
  • Att vika kortet längs högra kanten betydde att man kom för att beklaga någons sorg, men som vanligt tycks folk ha vikt sina kort på lite olika sätt, oavsett varför de kom.
  • P.c. stod för "Pour condoléances", alltså "för att beklaga". Det kunde man skriva till exempel i samband med dödsfall.
  • P.p.c. - Pour prendre congé - betydde att kortlämnare kommit för att ta avsked. Ett något tydligare sätt än att vika det översta, vänstra hörnet.
  • A.t.a. var den svenska motsvarigheten till p.p.c.. Det var en förkortning för "att taga avsked".
  • Professor Doktor Renvers ville tacka för något. Därför skrev han p.r. - pour remercier, alltså "för att tacka".
  • P.f. - Pour feliciter - För att lyckönska.

Ett hemligt språk