Hallwylska palatset

Hamngatan 4, Stockholm

Författare: Anne Sumner, Ingalill Jansson och Heli Haapasalo.
Red: Ingalill Jansson
Foto: Ingalill Snitt
Grafisk form: Elsa Wohlfart Larsson

Pris: 190 kr
Boken nominerades till Svenska Publishingpriset 2013 i kategorin praktverk.

– Vi har länge saknat en bok med fina bilder från museet som berättar om varför makarna Hallwyl lät bygga sitt stadspalats, berättar museichefen Heli Haapasalo. Den 16 maj 1898 flyttade makarna in i palatset och den 16 maj 1938 öppnades museet för allmänheten. Till Hallwylska museets 75-årsjubileum 16 maj 2013, gavs därför boken om Hallwylska palatset ut.

Ett händelserikt årtionde
Hallwylska palatset uppfördes under 1890-talet som bostad och företagskontor för Walther och Wilhelmina von Hallwyl och familjeföretaget Ljusne-Woxna Aktiebolag. Det var ett expansivt årtionde, när den svenska industrialiseringen tog fart, ett decennium med optimism och framtidstro, men även en brytningstid med uppbrott och nyorientering. Förvisso gick 1897 års Allmänna Konst- och industriutställning mest i traditionalismens tecken, men nya influenser började ta form.

Nya bilder av interiörer och exteriörer
Boken är rikt illustrerad med fotograf Ingalill Snitts bilder. Hon är specialiserad på arkitekturfotografi. Här har hon ställts inför uppgiften att på bild fånga stämningarna i en miljö från sekelskiftet 1900 som redan från början hade elektrisk belysning.

Initierade artiklar 
Fil dr Anne Sumner, lektor i konstvetenskap vid Högskolan på Gotland, ger i bokens inledning en konsthistorisk bakgrund till palats- och slottsbyggande under sent 1800-tal. Hallwylska palatset anses som en av de mest framträdande privatbostäder, som arkitekten – på modet – Isak Gustaf Clason skapat. Det är också ett av Stockholms sist byggda sk privatpalats.

1:e intendent Ingalill Jansson är redaktör och författare till merparten av bildtexterna. Hon beskriver bl a det nära samarbetet mellan byggherre och arkitekt och hur vissa utrymmen fick andra funktioner när Wilhelmina von Hallwyls samlande krävde allt större plats.

1920 skänkte makarna Hallwyl palatset till staten. Tio år senare dog Wilhelmina. Då hade maken Walther varit död i nio år.